Välkommen

Du befinner dig på Tommy Persson's Hemsida
  www.tommystexter.se och jag hoppas du får en
  angenäm och intressant läsning

© Gäller för alla texter.

Sök på hemsidan:

 

KONTAKT/SYNPUNKTER  HEM   KÅSERIER  OM TOMMY   PERSONLIGT   JAKT/FISKE

 

 

Välkommen

Du befinner dig på Tommy Persson's Hemsida www.tommystexter.se och jag hoppas du får en angenäm och intressant läsning

© Gäller för alla texter.

Sök på hemsidan:

 

 

  

 

Välkommen

Du befinner dig på Tommy Persson's Hemsida www.tommystexter.se och jag hoppas du får en angenäm och intressant läsning

© Gäller för alla texter.

Sök på hemsidan:

 

 

  

HUR MAN UMGÅS MED KATTER!

Min dotter skulle vara borta 2 veckor och frågade mig om jag kunde passa båda hennes katter. Eftersom jag tycker om djur och gärna ville hjälpa henne såg jag fram emot att ta hand om dem. Som hundägare i tretton år (Labradoren Kita) såg jag inget problem i att ta hand om dessa jämförelsevis små och oskyldiga varelser… de var ju så himla söta och verkade så fogliga så det skulle nog gå bra. Katterna heter Selma och Siri och de är syskon lika som bär så när som på att Siris ena öra är enfärgat. Katterna är av okänd härstamning men melerade vilket anses vara extra fint i katternas värld.

Jag tror på disciplin och konsekvens i lagom dos både vad gäller djur och barn. För sist nämnda varelser gäller detta bara upp till övre tonåren sedan är de som bekant knappast mottagliga för någon påverkan över huvudtaget. Men för djur är det annorlunda och det gäller helt enkelt att i alla lägen visa att man står är på toppen av hierarkin och förvänta sig att hunden eller katten accepterar detta. Jag hade lyckats bra med min hund och skulle säkert också göra det med katterna! Ack…, så fel man kan ha!

A cat do not take no for an answer!

Denna underrubrik stämmer i högsta grad. Efter en inledningsvis trevande rundsniffning tog de lägenheten i besittning och tog för givet att de var i sin fulla rätt att klättra överallt. De var på diskbänken, i köksvasken, på matbordet, på fönsterkarmarna, på bokhyllan, på mitt skrivbord och bland mina papper. Efter att Selma tassat runt och knappat in gud vet vad på tangentbordet så hade jag ett bekymmer med att åter få ordning på "mina dokument" i datorn. Deras tuggbehov fick de tillfredställt genom att gnaska på alla kablar till datorn, telefon, bredband etc. Så fort jag öppnade kylskåpet hoppade någon av katterna in där och jag fick bruka milt våld för att få ut den igen (att jag brukar ha en öppnad burk med makrill där är ingen ursäkt). De hoppade också helt fräckt in i både skafferiet och i diskmaskinen när de öppnades. Tålmodigt, men mer och mer bestämt, tillrättavisade jag dem dock utan synbart resultat. De struntade helt enkelt i var jag befann mig i hierarkin och hade sin egen uppfattning om vad de fick respektive inte fick. Men av och till hade de ett behov av att bli klappade och cirkulerade då runt benen på mig ivrigt jamande och ursäktande (lät det som). Efter att ha blivit klappade både på kors och tvärs fortsatte de omgående med sina buserier.

_05_dsc_0275_fixad.jpg

Siri hade tagit på sig ansvaret att vakta akvariet och kunde sitta länge och följa fiskarnas rörelser. Jag kan ha fel men jag tyckte hon slickade sig om munnen med jämna mellanrum. Hon lyckades efter en tids övning till min stora förvåning att hoppa 1,3 meter upp och strategiskt landa på akvariets ljusramp. Trots omild nertagning och min värsta basröst gjorde hon om tricket så fort jag vände ryggen till (det hade aldrig min Labrador gjort). I början stängde jag under natten in mig i mitt sovrum och drog täcket högt över huvudet. Detta för att slippa höra vad dessa marodörer sysslade med i min städade och välorganiserade lägenhet. När en glaskupa med grov singel och ett par kaktusar i for i golvet med ett brak vid två tiden på natten fann jag för gott att låta dem få tillgång till hela lägenheten. Tipset att låta dem få tillgång till sovrummet också kom från min dotter: "De blir mycket lugnare då, pappa" sade hon med insikten från hela sin livserfarenhet bakom sig. Naturligtvis hade hon rätt.

Katterna sov sedan nästan hela nätterna vid mina fötter! Att de ibland var ute på turné i huvudnivå och då passade på att ge mig en sträv slick på kinden fick jag stå ut med. Det var under den perioden jag lärde mig att sova med ett öga öppet! Jag såg fram emot hämtningen av odjuren och kunde knappt bärga mig inför den stora dagen. Till slut kom min dotter för att hämta katterna och på frågan om vi hade trivts tillsammans svarade jag att det hade vi gjort och att jag såg fram emot att passa dem igen! Jag vet inte vad som for i mig men jag var väl så upprymd att jag var beredd på att säga vad som helst. När katterna väl var ute ur huset knallade jag bort till den lokala krogen och firade med en plankstek på oxfilé och ett glas öl.

Men när jag kom tillbaka till lägenheten igen kändes den besynnerligt tom och innan kvällen kom hade jag redan börjat sakna dem. Sens moral av denna lilla historia är att vi bör ta till vara på de upplevelser som vi tillfälligtvis bjuds på. Tiden är förgänglig och vi skulle i större omfattning njuta av dagen vi lever i istället för att gå och längta efter en oviss framtid.

Senast uppdaterad 2010-08-27

Senast uppdaterad 2010-08-27

Senast uppdaterad 2010-08-27