Välkommen

Du befinner dig på Tommy Persson's Hemsida
  www.tommystexter.se och jag hoppas du får en
  angenäm och intressant läsning

© Gäller för alla texter.

Sök på hemsidan:

 

KONTAKT/SYNPUNKTER  HEM   KÅSERIER  OM TOMMY   PERSONLIGT   JAKT/FISKE

 

 

Välkommen

Du befinner dig på Tommy Persson's Hemsida www.tommystexter.se och jag hoppas du får en angenäm och intressant läsning

© Gäller för alla texter.

Sök på hemsidan:

 

 

  

 

Välkommen

Du befinner dig på Tommy Persson's Hemsida www.tommystexter.se och jag hoppas du får en angenäm och intressant läsning

© Gäller för alla texter.

Sök på hemsidan:

 

 

  

MONTEZUMAS HÄMND (del 1 av 2)

Morgonen och strax efter frukost var väl okey men ju längre tiden gick ju mer sammanbiten och tystlåten blev jag. Det var lunchtid och jag och mina reskamrater åt Sushi som kom på ett band i en jämn ström cirkulerande runt i den lilla restaurangen. Det var bara att avvakta och invänta den eller de Sushi som såg mest aptitliga ut och sedan plocka åt sig. Bandet gick relativt sakta så en viss ovana och fumlighet var inget hinder för oss västerlänningar. Jag hade varit i Beijing (Peking) i 4 dagar och hade så smått fått känningar av en mild form av Montezuma's hämnd (en typ av magåkomma). Förmodligen resultatet av ett lättare frosseri under besök på en matmarknad som erbjöd allt och jag menar allt inom djur och växtriket. Jag avsmakade en hel del men ytterligheter som sjöstjärnor och decimeterlånga tusenfotingar hoppade jag gladeligen över trots enträgna försäljare.

  Bilden: Lust för en smakbit?

dsc_3709.jpg

Jag hade inte delgivit min omgivning något om mitt bekymmer som trots allt hade rimliga proportioner och än så länge var hanterbart. Tiden kröp emellertid långsamt fram och jag fann mig, efter Sushi -besöket, farande från den ena marknaden till den andra. Mina reskamrater var synbart intresserade av de riktigt gamla marknaderna vilka skulle undersökas grundligt. Vid varje stopp sökte jag diskret efter en bekvämlighetsinrättning av någorlunda europeisk standard men blev mer och mer besviken och frustrerad ju längre tiden gick. Jag tror på fullt allvar att jag skulle kunna skriva en doktorsavhandling om "bekvämlighetsinrättningar bland Beijing marknader". Det är möjligt och kanske t.o.m. troligt att jag hade otur eller var för petig angående standarden på föremålet för mitt intresse. Jag registrerade och insöp atmosfären från minst en 5-6 sådana inrättningar utan att vara i stånd att ge betyget Godkänd. Antingen var där enbart ett hål i golvet eller så var toastolen förminskad, sprucken och utan sittring! I samtliga fall var man hänvisad till sin egen fantasi då papper var en bristvara. Kineserna på landsbygden är såvitt jag kan förstå upplärda från barnsben att det finns viktigare saker här i livet än toapapper.

På de riktigt gamla marknader vi besökte hade barnen en öppning framtill och en baktill på sin klädedräkt så det var bara att sätta eller ställa sig och låta naturen ha sin gång. Med tanke på hur många de är måste där sparas åtskilliga ton med blöjor varje dag. En nog så viktig detalj i det globala miljötänkandet och en viss kompensation för de miljoner av bilar som puttrar omkring bara i Beijing. Det blev sen eftermiddag och resesällskapet diskuterade huruvida det var nödvändigt att åka till hotellet före kvällsmålet. Jag brukar inte vara överdrivet talför men här satte jag in oanad verbal styrka och lyckades övertyga min omgivning det kloka i att fara till hotellet för en stunds vila och uppfräschning. Väl framme vid hotellet överraskade jag alla då jag med förnyad energi och spänstliga steg med en fart försvann till mitt rum.

                                                                                                                          

_09_dsc_3711.jpg

Det kändes som om jag hade lyckats bestiga Mount Everest när jag i hast intog badrummet och hade jag haft en svensk flagga hade jag utan att tveka placerat den på toastolens topp. Men det gick lite för snabbt och stressigt med embarkeringen och på något sätt blev högra handens långfinger kvar mellan toastolen och sittringen. Som ett oönskat minne från min vistelse i Beijing gick jag därför länge omkring med en blå nagel på nämnda finger! Jag berättade aldrig för mitt sällskap om den lilla malören då det var i pinsammaste laget. Beijing är och förblir trots ovanstående en av de mest fantastiska städer jag besökt och jag skulle gärna vilja resa dit igen. Det tar tid att utforska alla dess kulturskatter för att inte tala om det oslagbara kinesiska köket.

MONTEZUMAS HÄMND (del 2 av 2)

Jag var på semester i Thailand och befann mig i Ao Nang i Krabi. Jag skulle där ansluta med resten av familjen (tre döttrar, en svärson, två barnbarn och exhustru) för vidare färd till Relay Beach och Koh Lanta. Jag fick efter ett par dagar en rejäl infektion i de övre luftvägarna och tog därför en Tuk-Tuk till en läkarstation. Innan chauffören körde iväg la jag handen på hans arm tittade honom djupt i ögonen och sa ”As you can see I am a very old man but I like to get much older so please drive very sloooowly” Han skrattade men tog mig på orden och kröp fram allt medan hans kollegor tutande körde om hela tiden. Han ville gärna köra mig tillbaka (jag gav nog för mycket i dricks) och vi kom överens om att jag skulle titta efter honom när jag ätit och fått massage på ett närliggande etablisemang som såg respektabelt ut.

 

Läkarbesöket gick snabbt och eftersom jag var hungrig beslöt jag mig för att äta före massagen. Och det kan sägas utan överdrift att det var resans absolut största misstag. Restaurangen såg ut att vara av hög standard och eftersom jag gillar fisk i alla dess former valde jag Tuk-Tuk-i-Thailand-2.jpg”Various Spicy seafood”. Efter att växelvis ätit och sköljt ner med Singha (Thailändsk öl) gick jag så förväntansfull iväg för att få en avslappnande massage under 1 timmes tid. Redan efter en kvart började jag dock känna en viss oro i magen och efter ytterligare 10 minuter kände jag ett desperat behov av att gå på toa. ”Show me the bathroom! PLEASE!!” utbrast jag efter att hastigt rest mig upp med händerna utslagna för att understryka min förtvivlan. Jag blev snabbt förpassad till en synnerligen enkel inrättning men den tillfredställde mina akuta problem om man nu vill uttrycka sig så.

Nu skall sägas att jag inte var ensam kund utan där låg en rad med turister som blev masserade samtidigt och munterheten bland massöser och kunder gick inte att ta miste på. Det hördes bara alltför tydligt vad som var på färde bakom den tunna toadörren! Fast besluten att genomföra hela massagen gick jag emellertid tillbaka till min plats och behandlingen fortsatte under kvävt fnitter från omgivningen. Det tog inte mer än 5 minuter sedan var det tid igen. Jag rusade upp och försvann till bekvämlighetsinrättningen utan ett ord och räddade mig på plats i absolut sista stund. I takt med mina ljudliga kroppsliga ansträngningar höjdes fnittret till ett muntert chatter på thai, danska, svenska och jäklar om där inte också var en norsk tjej som delade munterheten med personalen.

 

När jag kom tillbaka och i all hast klätt på mig tryckte jag en bunt sedlar i handen till den som olyckligtvis fått mig som kund och rusade ut från salongen. Vem står då inte där och väntar på mig om inte samma Tuk-Tuk som kört mig dit! Jag hoppar in och närmast hysterisk säger till honom att köra mig till Best Western Hotel 5 minuter därifrån. ”You old man so I drive very sloooowly I remember!” ¨konstaterade han. “No, no, no drive very fast. Step on it! Fast, fast, hurry hurry!!” svarade jag. “Oh… you are no old man any more?” frågade han med ett spefullt uttryck I ansiktet. ”Drive, drive” svarade jag och tryckte en sedelbunt i näven på honom också. Med livet som insats for vi så fram längst med huvudgatan i Ao Nang och jag nådde den relativa säkerheten på hotellrummet i tid. Jag stannade på rummet i två dagar innan jag vågade mig ut igen!

 

Senast uppdaterad 2012-03-02

Senast uppdaterad 2012-03-02

Senast uppdaterad 2012-03-02